Hej igår var jag tillbaka på Hölö med min lilla skithäst. Besöket blev snabbt och vi va bara där i typ 45 min. Lina som var med mig sprang med honom och longerade honom och först var han halt så jag bröt ihop totalt och tårarna bara rann. Axel vetrinären sa då år mig och lugna mig lite medans Eiro fick både trava friskt och galoppera på linan. Ju mer han fick röra på sig ju mer försvann hältan och Axel vänder sig mot mig och säger att han svarat på behandlingen. När lina sen sprang med honom sista gången så var han knappt halt. Jag sa först ingenting och Axel var lika chockad som jag när han upprepade att han svarat på behandlingen. Han sa att de verkar som att min lilla häst är lika unik som spatten han har för detta var i princip otänkbart. Nu ska vi promenera långpromenader varananna dag och longering varanannan dag i en månad. Sen byts longeringen ut mot ridning i lång och låg form. Preparatet han får verkar i kroppen i 3 månader så effekten av de har knappt startat. Om 2 månader ska vi tillbaka och får ja reda på hur vår framtid ser ut. Fram tills dess ska ja ta tillvara på varje sekund med honom och igår fick jag släppa honom på lösdriften efter 2 månader själv i en liten hage. Lyckligare häst fick man leta efter. Älskar honom till månen och tillbaka. 💖💖