den finaste som finns
I somras blev han för första gången någonsin halt och efter att ha varit de fram och tillbaka i flera veckor så sa magkänslan åt mig att något inte stod rätt till. Så i förrgår åkte vi till hästkliniken för att kolla upp honom och hur de gick var jag inte beredd på. Han har en gammal halvläkt spricka i höger bakhas som blivit efter en spark han fick i början av sommaren, en spark jag trodde bara vår nåt litet men som nu visade sig vara jättestort.
Förutom sprickan så har det bildats pålagringar i stora hasleden vilket gör att han har väldigt ont. Prognosen för att han någongång ska gå att rida på är inte direkt bra som det ser ut. Det sjuka är att han inte ens visat att han haft ont och till och med vetrinären sa att hon inte träffat nån häst med så hög smärttröskel tidigare. Han har gått med de där nästan hela sommaren och jag har inte märkt ett dugg. Han visade inget hos vetrinären först heller utan de var när hon gjorde böjprovet bak som han blev jättehalt.
Planen nu är att vi på tisdag ska börja behandla med kortison, skölja leden mm. Detta gör man 2 gånger på 4-6 veckor. Ser vi ingen ändring efter de så är planen att gå in och operera och ränsa i hasen men inte ens detta kan garantera att han håller.
Jag förstår verkligen ingenting, känner mig så maktlös, elak och blind som inte sätt nåt men mest av allt känner jag mig så förkrossad.
Vi skulle ju bli gamla ihop...va fan hände..Hur ska ja överleva detta han är ju min bästa vän. Jag gråter mycke, jag avskärmar mig från världen och jag bryter ihop nu..
Min älskade älskade lilla skithäst du betyder allt för mig.💖
