Idag skulle jag kolla Eiro på lina igen efter att han blev halt sist när jag longerade. Men eftersom jag vet hur tråkigt han tycker de är att springa på en liten volt så bestämde jag mig för att släppa honom lös i paddocken istället. Först var han lite trevande och stel men efter ett tag rörde han sig riktigt fint och var inte halt. Vi började leka som vi alltid gjorde innan allt det här hände och eiro var så glad. Han galopperade runt, sparkade bakut, brallade lite och frustade nöjt. De var länge sen jag såg honom så glad och de gjorde mig så lycklig samtidigt som de gör så ont i mig.
